Dethär med fulla människor....och medmänsklighet...
På väg hem från jobbet på väg ner till Shinjuku station från västra ingången ligger det en tjej i trappan som inte kan resa sig, så jag stannar böjer mig fram klappar på tjejen och frågar: "Hur är det? Är du ok?"
Hon svarar: "Nej, det är inte ok." och börjar snyfta.
Då, ja då när jag tagit första steget kommer det fram två killar och frågar om det är ok och om det är min kompis. Nej, det är ju inte min kompis, men att saker inte står rätt till det förstår väl var och en när en tjej runt 22-tiden kravlar i en trappa.
Hon var full och kunde inte stå eller resa sig, så vi satte henne på en pall vid ett matstånd som fanns intill. Försökte få reda på var hon bodde och om vi kunde ringa någon, då tittade hon upp mot mig första gången och brast ut i ett stort leende och sa "En ängel! Ser ni? En ängel!".
Efter åtskilliga försök av att få reda på var hon bor, så vi kan sätta henne i en taxi, så var resultatet ändå bara att hon älskade mig och tyckte att vi skulle bli det perfekta paret. "I need you. I love you." osv...och kysste mig på kinden åtskilliga gånger, för att sedan tjuvhålla mig i en kram.
Hon hade en ring på fingret, så antagligen var hon gift. Vi försökte få reda på ett telefonnummer till hennes man och till sist sa killen som var kvar. "Tala om var du bor, så betalar jag en taxi hem till dig."
På väg mot taxin så skiljdes vi åt, men jag undrar ändå om det är ok.
De sista jag hörde var tjejen som skrek "I love you! I need you!" innan jag gick ner till tåget.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar