Mitt jobb har gett mig vissa utmaningar på senaste tiden.
1. Grupplektioner, vilket om man ska lära ut engelskt uttal är långt mycket svårare än en "man to man" lektion.
2. Gråtande elever. (Nej, jag är inte en elak lärare. )
3. Rådgivning
4. Få elever som aldrig höjt rösten i hela sitt liv att släppa loss.
Nummer ett var jag nästan redo att ge upp pga att alla skiljde sig i engelskakunskap och medans det fanns elever som hade någon form av godkänt uttal, men fortfarande i behov av finslipning, så fanns det också elever som inte kan uttala alfabetet i engelska under godkända former. Därmed sätter man en gräns för vad som kan åstadkommas på gemensam nivå, men då blir givetvis alla inte nöjda. Hur eller hur utarbetade jag och en av kontoristerna en strategi för hur vi ska göra from nu.
Nummer två handlar om så mycket olika saker och inte bara musiken, men jag är en god lärare och tar hand om mina elever vilket lönar sig på så många sätt. Det har gjort att jag befäst min position lite grand.
Nummer tre handlar om allt möjligt och att hålla sig neutral, men även ge saker svart på vitt till de som siktar mot högre höjder.
Nummer fyra är en fråga om förtroende och lekfullhet. Det tar lite tid, men när de väl kommit igång, så blir de som helt andra människor.
Uvecklingen av elever, att mina elever blir berömda för framsteg av andra lärare, tyder ju onekligen på att jag besitter en förmåga för att kunna lära ut sång. Det glädjer mig oerhört och jag börjar bli rekommenderad av olika elever. Framförallt är jag rätt poppis på min nya skola i Kichijoji. Så poppis att arbetspassen blir nästan väl hårda.
Jag jobbar på, är lite fattig, men det är nog bara nyttigt. Till en viss gräns förstås...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar